Until Dawn AAA

Until Dawn är ett interaktivt drama- och överlevnadsrädsla-spel. Det var ursprungligen planerat som ett förstapersonsspel för PlayStation 3:s rörelsekontroll PlayStation Move, men rörelsestyrningen togs bort när det blev exklusivt för PlayStation 4. Until Dawn är gjort för att spelas flera gånger, eftersom spelarna missar en hel del innehåll på en enda genomspelning. Varje genomspelning varar ungefär nio timmar, och spelmekaniken använder ett nytt system som kallas ”Butterfly Effect”, där varje val spelaren gör kan få oförutsedda följder senare. Att hitta ett vapen i ett tidigare kapitel kan till exempel göra att man kan plocka upp det senare, när en jakt leder tillbaka till samma rum. Under spelets gång fattar spelarna svåra beslut i etiska eller moraliska dilemman, som att offra en karaktär för att rädda en annan. Butterfly Effect-systemet suddar ut gränsen mellan rätt och fel beslut, och det är möjligt att hålla alla åtta karaktärer vid liv eller att alla åtta dör, vilket ger många olika vägar och scenarier samt flera olika slut. Until Dawn har ett strikt autospar-system som hindrar spelarna från att ladda en tidigare sparfil om de ångrar ett beslut. Det enda sättet att ändra sitt val är att starta om spelet från början eller spela klart och starta ett nytt spel. I en utvecklarintervju har det sagts att Until Dawn har ”hundratals slut”. Slutet varierar beroende på vilka karaktärer som är vid liv när spelet tar slut. Spelandet fokuserar på utforskning, quick time-händelser och att upptäcka ledtrådar samt att fatta beslut. Ett system i spelet håller reda på alla ledtrådar och hemligheter som spelarna upptäckt totalt, även över flera genomspelningar; med dessa ledtrådar kan spelaren sätta ihop mysterierna i Blackwood. När det gäller spelmekanik och tema har Until Dawn beskrivits som likt Heavy Rain och Beyond: Two Souls. Until Dawn fick ett positivt mottagande av kritikerna vid lanseringen, med beröm för grafiken, valmekaniken, skräckelementen, musiken, röstskådespelet och speldesignen. Den mesta kritiken gällde berättelsen, framför allt den andra halvan, kameravinklarna, karaktärernas rörelser och en delvis linjär handling.